Hundarna
Curias Golden Gazelle "Malou"
Född: 2014-01-08
F: Jilloc's Zero Zero Zeven M: Curia's Discover the details
Ras: Dalmatiner
Färg: Leverbrun
Gör: Tränar drag, road-trail, rallylydnad och viltspår
Ässtorps Bella Donna "Wilma"
Född: 2004-12-06
F: Night airy's Ray of light M: Ässtorps Silver Girl
Ras: Långhårigcollie
Färg: Trefärgad
Gör: Luffsar runt på gården och har koll på hästarna
Fakta om Dalmatiner
Dalmatinern – Den prickiga följeslagaren
Historia
Det finns många olika teorier om varifrån Dalmatinern egentligen härstammar. Man har hittat målningar av fläckiga hundar som starkt påminner om Dalmatinern från Egyptisk , indisk och grekisk konst så tidigt som 1700 f. kr.
Mycket tyder på att romerna som utvandrade ur Indien under 1200-talet hade med sig dalmatinern och att det är så dalmatinern spred sig i Europa.
Under 1500talet ökade de prickiga hundarnas populäritet i Europa. Främst i England och Frankrike var de mycket populära och på Tavlor från Europa med motiv från hov och kungliga miljöer gjorda under 1500-1600talet förekommer ofta korthåriga prickiga hundar som liknar mycket våra dalmatiner.
I den nuvarande rasstandarden anges Kroatien som rasens hemland, och det är från området Dalmatien i Kroatien rasen fått sitt namn. Det råder dock stora tveksamheter på om det verkligen är därifrån rasen härstammar från allra första början och det tyder mer på att rasen egentligen kommer från Asien från början.
Rasen har även funnits i Sverige relativt länge. Dock så höll rasen på att utdö i Sverige innan 1950-talet då Ann-marie Hammarlund startade den första dalmatiner uppfödningen, Kenneln Dallas.
Inkorsade raser
Man vet inte riktigt, eftersom det är en sådan gammal ras. Men man vet att Dalmatinern härstammar från den grupp hundar som är ursprunget till dagens stövare och fågelhundar.
Dalmatinern förr och idag
Under 1500-talet då Dalmatinern kom till England och Frankrike började de synas på finare gods och gårdar som en dekorativ vagns och stallhund. Man ville ha en hund som kunde vakta och skydda hästar, vagnar och passagerare från rånare och överfall. Det behövdes en hund med stark revirkänsla som sade ifrån om någon ovälkommen närmade sig gården eller vagnen. De hjälpte även till att eskortera diligenser och hästekipage. Hundarna var duktiga på att följa just sitt ekipage och följde lydigt med under resan. Under rasterna fick de stanna kvar vid sin vagn och hålla koll så inte någon ovälkommen främling närmade sig. De hundar som var följsamma, med stark revirkänsla som hade full koll på sitt ekipage användes i aveln.
I senare århundraden har Dalmatinern även används som maskotar i den amerikanska brandkåren. De har även i dessa sammanhang andvänts att spåra människor i rum fyllda av rök, och man har tränat dem att bära redskap i brinnande hus.
Dalmatinern har också använts som circus hund.
Idag används Dalmatinern främst som familjehund eller allround hund.
Dalmatinern en mycket aktiv hund som passar den aktiva familjen. Då mår de som bäst. Agility, freestyle, rallylydnad, drag, sök och spår är något som Dalmatinern passar mycket bra till. Dalmatinern är även känd för sin förmåga att umgås med hästar och i USA finns ett bruksprov specifikt för Dalmatinern där man mäter dess förmåga att följa ryttare. En del av provet är att Dalmatinern skall följa ryttaren under en längre sträcka för att mäta uthållighet och en del av provet är ett lydnadstest utfört från hästryggen. Bruksprovet heter ”Road-trial” och håller även på att utvecklas i Sverige.
Temperament
Dalmatinern älskar uppmärksamhet, fart och fläkt. De vill gärna vara till lags och är verkligen sin flock trogen, samtidigt som de är rätt självständiga hundar. De är kända för att vara riktiga matvrak och vankas det godis i fickorna kan dalmatinern vara en mycket läraktig och lydig hund, men det skall löna sig att lyda, man kommer inte långt med monotona träningsmetoder på en Dalmatiner, träningen måste vara rolig, intressant och inte för långvarig för att man skall få sin dalmatiner med på noterna.
En Dalmatiner som känner sig motiverad kan verkligen anstränga sig för att göra det matte eller husse vill. Men det finns inget envisare än en Dalmatiner som inte håller med sin ägare. De är kända för sin envishet.
Inomhus är Dalmatinern en riktig soffpotatis, de ligger helst i sängen, nära, nära gärna under täcket. I familjen vill Dalmatinern vara i centrum, och de tar mycket plats. Nöjdast är de då de får sitta i mitten av soffan med familjemedlemmarna runt om, de är mycket måna om att ge lika mycket kärlek till alla sina familjemedlemmar. Dalmatinerna är väldigt personliga hundar och dem märks verkligen. Det är ingen hund som ligger snällt i sin korg där hemma. Är man i köket är dalmatinern i köket är man på toaletten vill helst dalmatinern leka med toarullen, tittar man på TV i soffan är dalmatinern antingen framför TV:n eller i soffan. Skaffar man sig en Dalmatiner ska man se till att verkligen ha intresse, plats och mycket kärlek!
När jag slog upp Dalmatinern i svenska akademins ordbok från 1901 och fann meningen ”Dalmatinern försummar överhuvudtaget aldrig ett tillfälle till helg och sabbatsro” kunde jag inte låta bli att skratta, då det är en helt annan bild de flesta har av Dalmatinern idag. Men som sagt, även om Dalmatinern älskar att springa och jobba så är de riktiga soffpotatisar, men det gäller också att du helst skall ligga i soffan bredvid.
Enligt rasstandarden skall Dalmatinern icke vara skygg eller tillbakadragen, inte heller nervös eller aggressiv. Utan den skall vara vänlig och utåtriktad.
Dock får man inte glömma att Dalmatinern har arbetat som vakt och gårdshund. Även idag används de fortfarande delvis som vakthund, och de vaktar gärna sin familj och sitt område. De kan också vara mycket modiga om någon i familjen skulle råka illa ut. Mot främlingar är Dalmatinerna försiktiga/ointresserade och kan till och med vara något reserverade.
Dalmatinern är en mycket lekfull hund, full med energi så de leker mer än gärna med sina familjemedlemmar, stora som små. Även med andra hundar. Lekarna kan lätt bli väldigt intensiva och livliga. De gillar att brottas, springa fort och länge. Deras uthållighetsförmåga är enorm.
Framförallt hanhundarna kan dock vara skarpa mot andra hanhundar. Och de har relativt lätt för att bita.
Många kanske tänker på den kända filmen Pongo och de 101 Dalmatinerna då de ser en Dalmatiner. Efter filmen ökade rasen drastiskt i populäritet och många barnfamiljer köpte en Dalmatiner.
Vilket ledde dels till att aveln ökade = okunniga avlare som även avlade på ”sämre” hundar mentalt. Och att familjer som kanske borde köpt en mindre, lugnare hund köpte sig en Dalmatiner.
Kombination ökad avel på mindre bra linjer och mycket barnfamiljer utan tid och tålamod ledde till att många Dalmatiner blev missuppfattade, understimulerade, olyckliga och deras mindre bra sidor och instinkter kom fram och rasen fick sig ett dåligt rykte. De sas vara opålitliga med barn, aggressiva och oerhört svåra. Att Dalmatinern är opålitlig med barn stämmer alltså inte, dock kan de i sin lek bli väl ivriga och intensiva. En välmående Dalmatiner är heller absolut inte aggressiv, men som sagt kan de ha stark vaktinstinkt och revirkänsla. Trots det har de inte jätte lätt för skall, men då de skäller hörs dem!
En annan speciell egenhet hos Dalmatinern är att den skrattar när den blir glad. Det gör den genom att dra upp läpparna och visa hela bettet. Vilket kan för de som inte är förberedda eller vana se mindre charmigt ut. Men som sagt, det är endast för att visa sin glädje och samtidigt sin undergivenhet.
De har också en speciell förmåga att härma! Genom att låta dalmatinern tränas tillsammans med jakthundar har man kunnat använda dalmatinern även till jakt trots sin låga jaktinstinkt.
Päls, färg, storlek
Hur Dalmatinerna ser ut kan väll nästan alla svara på. De är kända världen över för sina unika prickar. Prickarna skall vara runda, välavgränsade och kan vara antingen svarta eller leverbruna för att bli godkända. Det finns dock även Dalmatiner med gula prickar eller flerfärgade prickar.
Blå ögon förekommer även men är icke godkänt. Även om de helt eller delvis saknar nospigment blir de icke godkända i utställningssammanhang.
När de föds är de helt vita och prickarna kommer när dom är några veckor. (förutom om de föds med såkallad ”blaffa”. Det är en stor fläck helt utan vita hår, och är inte heller godkänt )
Till storleken är Dalmatinern en medelstor proportionerlig och symmetrisk hund. De är kraftigt och muskulöst byggda utan att vara grova. Uttrycket skall vara vaket, intelligent och alert. Rasen skall utstråla styrka och uthållighet.
Motionsbehov
Dalmatinern har mycket energi och är väldigt uthålliga, en vuxen dalmatiner kan knappast få för mycket motion. Minimum är ca 1-2 timmar per dag, för en fullvuxen Dalmatiner.
1-2 timmars koppelpromenad gör dock ingen Dalmatiner lycklig. Dalmatinern är en hund som älskar att springa, det är en del av deras forna arbetsuppgift. En välmående Dalmatiner som får så mycket promenad och aktivering de behöver har mycket lite jaktinstinkt och passar därför utmärkt att ha lösa, vilket de mår bäst av. Tack vare sin starka flock känsla är de trogna kompisar att ha med lösa i skog och mark. Deras aktionsradie är alltså nära, 20-30 m men man får inte glömma att dalmatinern också är ganska självständig.
En understimulerad Dalmatiner hittar på andra sätt att bli av med sin överskottsenergi på, det kan vara allt ifrån jakt till tugga på familjens husinredning. Självklart är de olika personligheter och har olika behov vad gäller aktivering och motion. Man brukar säga att runt 1 timmars aktivering utöver motionen på 1-2 timmar är lagom. Sen är ju alla hundar olika individer och kräver olika mycket.
Valpen skall icke motioneras förrän de är upp emot ett år. Korta promenader och lek i trädgården är lagom.
Sjukdomar
Dalmatinern är en relativt frisk ras, men vad som är speciellt för rasen är att de har en annorlunda njurfunktion som gör att de har lättare för att drabbas av urin sten.
Man har också funnit att hudproblem förekommer, såsom allergier och utslag. Det är korrekt utfodring som är lösningen på både urin sten och hudproblem.
Medfödd dövhet är också ett gammalt känt problem därav utförs alltid ett såkallat BAER test av alla valpar.
Vattenintresse & Apporteringsförmåga
Det var svårt att hitta fakta om Dalmatiner vad gäller Vattenintresse och Apporteringsförmåga. Det står dock i rasstandarden att Dalmatinern gillar vatten, men det är nog väldigt individuellt. De ogillar skarpt när det regnar! Apporteringsförmågan är inte så speciellt stor, men de har stort föremålsintresse och kan därför lätt tränas till apportering.
Träningsråd och att tänka på
Jag kontaktade Malous uppfödare Charlotte Jenvall som har kennel curias i Danmark för att få lite tips angående Träningsråd. Charlotte tränar freestyle, rallylydnad och med klicker på sina hundar. Hon håller inte alls med om att Dalmatinern skulle vara svår att lära, eller envis. Hennes hundar älskar att träna. Det är dock extra viktigt att jobba med positiva träningsmetoder hos Dalmatinern, träningen måste vara rolig och upplyftande för Dalmatinern för att man skall lyckas. Dalmatinern är en relativt vek ras och jobbar man med för tuffa metoder på en Dalmatiner riskerar dem att bli nervösa och rädda.
Sedan är det väldigt viktigt att man väljer en bra kennel. Många som har Dalmatiner satsar bara på utställning och avlar då endast på de hundar som är vackra att se på och inte de som är lätta att jobba med och bra till psyket. Att välja en kennel med bra linjer , där föräldrarna har gjort MH-test samt har tränats är viktigt om du vill ha en fungerande Dalmatiner som gillar att jobba!
Att träna den unga Dalmatinern i olika miljöer är viktigt, att låta Dalmatinern hälsa på alla som vill och låta folk fjäska med valpen är bara bra, för att skapa ett större intresse och förtroende för främlingar. Det är också viktigt att träna mycket passivitet och lugn och ro då det är en arbetande ras med mycket energi. Låt din valp träffa mycket andra BRA hundar.
Att inte överstimulera den unga Dalmatinern är viktigt för att skapa en lugn och trygg hund som också kan ta det lugnt. Förebyggande vaktträning är viktigt så man inte får en hund som vaktar överdrivet.
Passivitetsträning är också mycket bra! Dalmatinern är en arbetande hund som älskar att få uppgifter, men därför är det också viktigt att träna dem att ta det lugnt! Att kunna koppla av och hantera stressiga miljöer. Ta med dig din dalmatiner överallt, och lägg in en stunds lugn och ro mitt i promenaden eller sätt dig på en bänk mitt i stan och öva att bara vara.
Det är även viktigt att låta Dalmatinern använda hjärnan, en Dalmatiner är nästintill outtröttlig fysiskt, så det räcker inte bara med långa promenader för att tillfredsställa Dalmatinerns arbetsbehov. Att låta Dalmatinern Använda näsan är ett utmärkt sätt att aktivera. Och som sagt mycket positiva träningsmetoder för att skapa bra självförtroende och glädje. Dalmatinern är en barnslig och lekfull hund som leker mer än gärna hela livet, det är något att ta vara på även i träningen.
Tänk också på att aldrig lämna mat framme, Dalmatinern är alltid hungrig och är kända för att tjuva mat! Bra att träna ”varsågod” , att ingen mat är tillåten att ta förrän matte sagt varsågod.