Nyårsaftonsmorgon, jag vaknar genomförkyld med en snarkandes dalmatiner på armen.
Sista dagen på 2014 och jag är sjuk. Utomhus ligger dimman så tjock att man knappt ser trädet utanför mitt fönster.
Det blir en lugn dag och kväll. Hade tänkt att lämna över dom kära små fyrbeningarna till mammsen och gå ut med mina kompisar på stan. Men känner inte alls för det längre, feber, hosta och genomförkyld. Det blir inga raketer här inte. OM man ens kommer att se raketerna på himmlen ikväll pga dimman?
Dagens fest blev istället en långpromenad med hundarna i skogen. Sådär deppigt vackert var det ute i skogen. Och eftersom man bor på landet så har det knappt hörts skymten av en raket på hela dagen!
Det kommer också en sådan där trevlig liten resumé av året också. Men nu måste jag ta hand om min tokiga tonårs Dalmatiner som hatar när matte sitter vid datorn. (hon förstår inte vad vitsen är med att stirra in i en skärm, och ibland håller jag med)
Här kommer lite bilder:
