Idag har jag varit i Falkenberg och hälsat på min far. Vi åt lunch ute i solen och gick sedan en långpromenad med Vovvarna. Helt vindstilla Och sååå varmt. Vi gick den vackra vägen längs ån i Falkenberg. Det kändes som att mitt strålande humör inte gick att rubba. Tills vi gång på gång möter okontrollerade hundar flygandes runt i flexikoppel! Mitt humör gick visst att rubba! För är det något som gör mig arg är det när folk har noll koll på sina hundar och inte förstår eller har vett att ens be om ursäkt. Den första hunden vi mötte var lös och rusade rakt fram mot oss. Hundens husse och matte skrek och ropade, men det var ingen hemma... Tillslut fick dom tag på den och vi kunde gå vidare. Strax därpå möter vi en gigantisk labbe stirrandes mot oss i flexikoppel . Labradoren tar upp halva gångvägen så jag får gå upp halvvägs i skogen. Och tur var det , för precis när vi går förbi gör den världens utfall mot oss och matte flyger som en vante efter.... VARFÖR har man inte hunden på andra sidan i kanten av vägen, när det kommer en annan hund och man vet att man har en sådan hund?? Måste man låta hunden ta upp halva vägen? Och varför flexikoppel?? Varför har man sin hund lös i ett område där det finns massor av andra hundar om man vet att den inte lyssnar?? Sist av allt mötte vi även en gigantisk stor morrandes rottweiler och en skällandes boxer. Så vi har verkligen fått träna hundmöten idag.
