Lyckan i att brinna för någonting

Jag tycker verkligen det är så sjukt roligt med hundar och hundträning.
ibland är det de enda jag tänker på, hundar, hundar , hundar. Det enda som känns viktigt!
Jag vill verkligen lära mig så mycket det bara går. Jag vill bli expert. Det är en sådan otroligt underbar känsla att verkligen ha någonting som man brinner för så mycket. Att inte alla förstår hur jag kan lägga ner så mycket tid och energi på mitt hundintresse känns väldigt orelevant. Jag har kommit till den punkten i mitt liv då jag verkligen inte bryr mig om vad andra tycker och tänker.
Jag är nog ganska intensiv av mig, när jag går in för någonting så går jag verkligen in till 110%.
Hundar har alltid varit ett väldigt stort intresse. När jag var liten lekte jag hund, samlade på hundgosedjur, lärde mig massor av olika hundraser innan jag ens kunde alfabetet. Ja, mitt hundintresse startade minst sagt tidigt!
Det fortsatte desto mer när jag äntligen fick min aldeles egna hund, 11 år gammal.
När jag sedan gick på högstadiet och gymnasiet hade jag en liten "svacka" det var mycket i mitt huvud.
Jag hade väldigt höga krav på mig både vad gäller skolan, kompisar och ja ytliga saker som att vara snygg, smal och ha fina kläder. Allt sådant tog överhanden. Det fanns ingen tid för det som jag egentligen tyckte var roligt. Min ytliga sida tog över min jordnära, djur och natur-älskande sida och jag höll på att förlora mig själv.
Jag hade verkligen missuppfattat världen. Missuppfattat mig själv. Jag trodde att jag skulle vara lycklig bara jag var pinnsmal, snygg, hade långt hår, gick på dem rätta festerna och hade bra betyg. SÅ fel jag hade.
Lycka är att komma hem till en skogstokig hund och få blöta pussar rakt i ansiktet. Att gå ut på promenad i ösregn och gummistövlar. Att se lyckan hos hunden när man lägger ner en liten stund på att leka eller gosa. Att träna på olika saker och att ha mål. Att bli bättre. Att lyckas med någonting. Att kommuncera med kroppsspråket. Att ha en så djup relation med ett annat djur. Det är lycka.

Det känns skönt att den "gamla" tiden är över och att jag återigen känner vad som är viktigt i livet. Det känns verkligen som att hundarna var räddningen. Hundar bryr sig inte om hur man ser ut eller om man inte har perfekt plattat hår. Hundarna bryr sig om att man är glad , lycklig , harmonisk och tydlig.
Jag är så lyckligt lockad