Jag som driver Fantastiska Hundar heter Cecilia Olsson. Jag håller till i natursköna Fjärås, aldeles intill Fjärås Bräckas naturreservat.
Det mitt hjärta slår allra hårdast för är mina hundar: Collien Wilma och Dalmatinern Malou.
Jag håller just nu på att utbilda mig till hundinstruktör på Hundens Hus i Göteborg.
Det är en ettårig utbildning som innehåller alltifrån Raskunskap, vargkunskap, Läsa hund, Klicker m.m
Vi jobbar endast med positiva träningsmetoder och all fokus ligger på att skapa en god relation mellan hund och ägare grundat på förtroende, glädje, kärlek, sammarbete och tillit.
Förutom hundarna driver vi även ett Islandshäst stall, Brekkigårdens Islandshästar.
Bakgrund
Jag har alltid haft ett enda stort intresse i mitt liv: Djur. Framför allt i form av hästar och hundar.
Drömmen om en egen hund hade jag hela tiden, så länge jag kan minnas. Och jag tog till vara på alla tillfällen att få umgås med hundar, det var grannhundar, vänners hundar och jag satte upp lappar i området om hundrastning.
Jag läste om olika raser och gjorde små böcker.
När jag sedan var 11 år fick jag min högsta önskan i uppfyllelse, en aldeles egen hund! Det var collietiken Wilma som flyttade in till oss. En helt underbar hund, väldigt lättsam och lättlärd. Jag och Wilma hittade på massa kul, alltifrån circuskonster till Agility. Hon hade dock liksom många andra collies endel rädslor, så tunnlar och vippbrädor var inget att tala om. Det blev helt enkelt mest "skogs-agility" men det var minst lika kul.
Wilma är idag 10 år och fortfarande världens goaste hund.
För ett årsedan ungefär flyttade hund nr 2 in i familjen. Dalmatinern Malou.
Strax där efter påbörjade jag min utbildning och mitt hundintresse blir bara större och större.
Malou är en väldigt glad och aktiv hund som helst vill stå i centrum hela tiden. Vi är oskiljaktiga, på nätterna sover hon i min säng - helst under täcket och på dagarna är hon med i stallet, ute i skogen och ibland med på jobbet.
Vi håller på med viltspår, drag och rally.
Varför Dalmatiner?
Det är en fråga jag får höra ofta. Kommentarer som "Ojdå då har du mycket att jobba med" och liknande är vanliga kommentarer. Något som stämmer till viss del, Dalmatiner är "mycket hund" , de älskar att jobba, de vill alltid vara med och de är gjorda för att springa.
Dalmatinern är en mycket gammal ras som arbetat som vagns och stallhund. Man ville ha en hund som kunde vakta och skydda hästar, vagnar och passagerare från rånare och överfall. Man behövde en hund med stark revirkänsla som sade ifrån om någon ovälkommen närmade sig gården eller vagnen. De hjälpte även till att eskortera diligenser och hästekipage. Hundarna var duktiga på att följa just sitt ekipage och följde lydigt med under resan. De hundar som var följsamma, med stark revirkänsla som hade full koll på sitt ekipage användes i aveln.
Detta har Dalmatinern fortfarande kvar idag, och jag skulle säga att Dalmatinern är den perfekta gårds och stallhunden. De har en riktigt bra förmåga att umgås med hästar och dem är så gott som outröttliga fysiskt.
För mig är Dalmatinern den ultimata hundrasen, dels för att jag tillbringar mycket tid i stallet, men också för att jag själv är väldigt aktiv, jag älskar att vara ute i skog och mark med mina hundar. Och det absolut bästa måde jag och Malou vet är att vara ute till häst. Jag tar med mig Malou när jag är ute och så rider flera dagar i veckan.
Förutom en perfekt stallhund så är Dalmatinern väldigt lättlärda, och oerhört glada. Samtidigt är de självständiga hundar och de har mycket egen vilja! Så det gäller verkligen att ha hunden med sig!
För att skapa en god kontakt och för att få en lydig dalmatiner gäller det att jobba med positiva träningsmetoder, det måste vara kul att jobba! Du och din dalmatiner måste vara bästa vänner, blir ni det så har du verkligen en vän för livet.
